Saras vrå

Vi har en gjutjärnsgryta till, men den är inte så stor, den är oval och det fastnar lätt i botten tycker min man. Därför började vi leta en begagnad på alla loppisar i närheten, utan resultat. Alla vi pratat med säger att det är så lätt att hitta på loppis men inte i våra trakter vill jag lova. 

Då irritationen på vår ovala gryta bara växte sig större och större från min mans sida bestämde vi oss för att köpa en nytillverkad. 

Den miljömedvetna jag ställde då lite krav: glaslock (bara för att det är så praktiskt att se genom locket), att grytan bara är inbränd med helst ekologisk olja, ej emaljerad så att man bara får använda träredskap eller plast och sista kravet, den ska vara svensktillverkad. Jag vill inte bidra till tung transport från till exempel Kina där många tillverkas som man kan köpa från Ikea, Jula, med flera. De svensktillverkade gjutjärnsgrytorna jag letade fram är Ronneby bruk, Skeppshult, Gense och Orrefors jernverk. 

 

Det var mycket velande för vi ville ha en stor gryta med höga kanter och då helst med glaslock. Vi bestämde oss för en 5,5 liters gjutjärnsgryta med glaslock där knoppen var gjord av gjutjärn från Skepshult. 

När vi väl fick hem den var stekytan väldigt skrovlig och efter lite sökande får vi fram att de tagit bort slipningen i tillverkningen. Troligtvis på grund av prismässigt skäl då grytorna annars skulle bli ännu dyrare så de inte skulle få dem sålda. 

 

Min man som är riktigt duktig på att leta information satte igång och leta reda på om man själv skulle kunna slipa insidans botten. Att vänta flera år av att det fastnar i botten tills det slitit till sig var verkligen inget alternativ. Just detta råd, att vänta tills den slitit till sig, är rådet de flesta ger, men frågan var ju om man kan skynda på slitaget genom att slipa den. På ett enda ställe fann min man att någon trodde att man nog kunna göra det. 

 

Jag hade nog aldrig vågat testa att på egen hand slipa bort skrovligheten, men min man han vågade. Han använde sig av en vanlig excenterslip med vanligt sandpapper (kanske 100), som blev utslitet fort så det gick åt några stycken. Det blev SÅ bra. Det går säkert ännu bättre att använda smärgelduk (sandpapper till metall). Eftersom den inbrända oljan blev bort slipad fick vi bränna in den igen. Nu är botten på vår splitter nya gjutjärnsgryta precis lika slät (om inte slätare) som en gammal trotjänare. 

 

 

Jag vill till slut tipsa om bästa sidan på nätet om allt om gjutjärnsptodukter (förutom om man själv kan slipa gjutjärn) hittar ni på bloggen Morotsliv.