Naturreservatet Vista Kulle
Min sista semestervecka är här, men inte slutet på semesterkänslan. Semester för mig är bland annat utflykter, planerade eller spontana sådana. Därför tog jag och sonen bilen och lite matsäck på en spontan utflykt till naturreservatet Vista Kulle i måndags. Ett utflyktsmål jag velat besöka i flera år, men som inte blivit av förrän nu (troligtvis för att det ligger för nära hemma).
Utsikt från lusthuset på Vista Kulle.
Vista Kulle är en liten uppstickande bergstopp vid Vätterns östra sida där fantastisk utsikt över Vättern och går man upp till toppen kan man även njuta av utsikt över Landsjön.
Bara ett stenkast från parkeringen ligger ett lusthus med snickarglädje vid en klippavsats där utsikten är magisk. Här började vi med att ta lite frukt och styrkepiller (russin) för att sedan börja vår vandring på strövstigen i naturreservatet som leder upp till toppen.
Utsikt över Vättern.
Trots att vi inte hade det klaraste vädret var utsikten milslång och vi kunde vinka till vårt hus på andra sidan sjön.
Sonen tog täten på vandringen upp till Vista Kulles topp.
Sen började vandringen uppför berget. Strövstigen var verkligen en bra defenition då den var brant stenig och full av rötter att stiga över. Trotts lite ruffig stig var det välordnat med utsiktsbänkar på väl valda platser. Stigen var inte utmärkt utan man fick gissa lite vilken stig man skulle ta, men det gjorde att vi fick uppleva fler fantastiska platser än om vi hade gått raka vägen direkt.
Strövstigen på Vista Kulle.
Vätskepaus och utsiktsnjutande.
Trotts mulet och omväxlande väder var vi efter en liten stund tvungna att stanna för vattenpaus på en utsiktsbänk. Värmen och den rakt upp pekande stigen hade gjort oss rejält törstiga, och vi behövde ett styrkepiller till.
Utsikt över Vättern.
Längs med stigen fanns verkligen många fina ställen att stanna på och bara njuta. Sonen som ville gå på tyckte jag stannade lite väl många gånger för att titta, insupa atmosfären och fota.
Vid brant kant med underbar vy.
På vissa ställen var det så branta kanter att stigen var kantad med staket.
Gömd utsiktsplats
Här på bilden ovan är en bild från ett undangömt ställe där stigen tog slut och vi fick vända tillbaka till huvuddragen igen för att fortsätta hela strövstigen i naturreservatet.
Vidsträckt utsikt från bergstoppen Vista Kulle.
Här trodde vi att vi var uppe på toppen, men så var det inte... Här var vi bara på högsta punkten för Vätternutsikten.
Uppe på Vista Kulles topp med utsikt över Landsjön.
Efter en liten bit till kom vi upp på berget topp och det växlande vädret hade bytts till strålande sol och en utsikt i solljus är ju ändå finast. Så detta blev nog det finaste stället på vandringen, utsikten över Landsjön omgiven av skog, åkermark och hus.
På Vista Kulles topp har en forntidsborg legat.
Här uppe på toppen har det legat en forntidsborg, men då denna inte är undersökt vet man inte så mycket om den. Forntidsborgar är sällsynta i Småland och i Jönköpings län finns bara tre registrerade var av denna är en av dem.
Rester av en stenmur.
Sen ledde stigen oss nedför och runt berget. Denna sidan är inte lika brant utan var mer bekväm att gå. Längs med stigen på denna sidan av berget går man förbi rester av den stenmur som var första försvaret på Vista Kulles forntidsborg.
När vi kommit ner från berget kom vi ner till en äng fullt med liv. Blommor som blommade och småkryp som surrade.
Vista Kulles gamla stationshus.
När vi gått ur naturreservatet var sista biten på en smal asfalterade vägen. Vägen är byggd på en gamal tågsträcka där fortfarande stationshuset finns kvar. Idag är det ett bostadshus men de har bevarat känslan och stationskylten. Så fint belägen 144 m över havet och 56 m över Vätterns yta.
Trafikljus vid bergspassagen.
Vid stationshuset finns trafikljus, här är nämligen vägen så smal att det går bara att köra bil och cykel åt ett håll i taget. När tågsträckan byggdes togs det bara bort så mycket av berget som verkligen behövdes för att tåget skulle komma igenom, inte mer och inte mindre. Då detta inte är någon trafikerad väg idag har den inte denna bergspassage breddats utan istället fått trafikljus.
Bergspassagen vid Vista Kulle.
Det var lite läskigt att gå på vägkanten då vägen svängde var vi skymda för bilarna som mötte oss. Därför gick jag i mitten av vägen för att bilförarna skulle upptäcka oss fortare. Det var ändå en härlig känsla av historia att gå där mellan de två bergsväggarna. Tankarna gick de de som fått arbeta med att ta bort berget och de som arbetat och åkt med tåget när det rullade. Bron på bilden är bron över till lusthuset där vi började vår vandring.
Vandringen på strövstigen tog ungefär en och en halv timme tror jag. En lagom jobbig promenad för mig och min femåring i varmt väder. Hit kommer jag absolut komma tillbaka till.
Strövstig,
Vista Kulle,
utflykt,
vandring,
Kommentera