För ungefär en och en halv vecka sedan styrde vi bilen till Halmstad. Vi skulle träffa min moster och hennes man på halva vägen. Vi brukar nämligen alltid hälsa på dem på somrarna nere i Skåne när vi är på Malmöfestivalen, men
i år blev det inte som förr om åren. Då de är äldre vill de inte ha långväga gäster över natt utan vi kom på att vi skulle mötas på halva vägen ute i naturen.
Det blev Halmstad och i naturreservatet Haverdal. När allt var klappat och klart visade väderleksrapporten soligt och skönt väder, men dagen efter bara massa moln, sen växlande och kvällen innan visade den ganska varmt men
blåsigt. Väderleksrapporten visade sig visa helt fel, vi fick en riktigt solig dag med lite kylig luft till en början, men som blev varmare under dagen. Det var en perfekt dag att vandra genom ett naturreservat med flera olika naturtyper
på ett och samma ställe.
Haverdals naturreservat bjuder på frodig lövskog, sandmark med snirkliga tallar, vidsträckt hav och sanddyner. Här finns faktiskt Sveriges högsta sanddyna, Stora sandkullen 36 meter över havet.
Vi valde att gå Naturstigen, en vandring på 3,2 kilometer. Genom att följa markeringen med en hermelin skulle vi hitta rätt. Vi valde denna stig då den är mer barnvänlig, den skulle leda oss genom flera naturtyper, lagom lång för vår
femåring och för att den har informationsskyltar om området nu och förr. Sonen tog täten och visade oss vart vi skulle gå.
Först gick vi som i en fantasivärld där tallarna snirklar sig uppåt och nedåt, hit och dit, och vissa slår nästan knut på sig själv. Varför tallarna ser ut som skulpturer är det faktiskt ingen som vet...insektsangrepp, vindens påverkan eller
ligger det i deras gener.
Sen kom vi in i det frodiga lövskogen runt vattendraget Skintan. Här finns ett rikt fågelliv och har man tur kan man se Sveriges näst minsta fågel Gärdssmygen. En fågel som kilar omkring likt en mus och är den enda fågeln som kan gå ner från trädstammar
med huvudet först och stjärten upp mot skyn.
Den frodiga lövskogen avlöstes av sanddyner. En smal stig omgiven av gräs och blommor förde oss fram i det härliga landskapet. Riktigt exotiskt för oss inlandsbor.
Naturen har inte alltid sett ut så som den gör nu. Fram till slutet på 1800-talet var området bara blommande sandfält. Men på grund av att bönderna runtomkring hade problem med flygsand som lade sig över vägar och åkrar bestämdes i början av 1900-talet att
sanden skulle bindas med Tall, Bergtall, Vresros, gräs, Björk och Al.
Vi gjorde en avstickare från stigen och gick upp över sanddynerna fram till havet. Från att ha vandrat i en natur med träd runtomkring oss där bara löv som rör sig i vinden är det enda ljudet till att komma till brusande hav
och öppet vatten så långt ögonen kunde se, en fantastisk upplevelse, sådana kontraster. Sonen fick feeling och ville bada, sagt och gjort, av med kläderna och det blev spring i vattnet och vågorna.
Sen bar stigen in i den frodiga lövskogen igen, denna gången på spång.
Sista biten av vandringen fick vi uppleva den fantasifulla tallskogen igen. Det är verkligen förunderligt hur tallarna växer. Sätter man fantasin i spinn kan träden se ut som...ja, vad tycker du?
Det blev en perfekt dag med mycket nya minnen och upplevelse att bevara. En plats jag gärna kommer tillbaka till.
Ett möte på halva vägen,
Haverdal,
barnvänlig,
haverdals,
naturreservat,
semester,
vandring,
Kommentera