Var ända gång jag har varit ute i skogen den senaste tiden har jag blivit lika förvånad över hur mycket svamp det växer och att svampar kan se så olika ut. Jag ser stora, små, tjocka, späda, många och ensamma. Det är ett fantastiskt svampår i år som ni säkert radan har lagt märke till. Det är svampar i gräsmattan, i dikena och framför allt i skogen.

Då jag tycker om att ta tillvara på vad skogen har att ge, som till exempel blåbär och lingon, kan jag inte hålla mig ifrån skogens alla kantareller. 

 
Hela familjen tog därför på sig gummistövlarna i söndags och åkte till svampskogen. Det tar ett tag innan man har ställt in ögonen, men när man väl har hittat första stimmet med kantareller är det lättare att hitta fler.
 
 
 Det var dåligt med vanliga gula kantareller men desto fler trattkantareller. Det var hela stimm med trattisar och korgen fylldes snabbt. 
 
 
Många är rädda för att plocka fel svamp men det borde de inte vara för egentligen är de väldigt lätta att känna igen. Brun vågig hatt och en illorange fot. De större trattisarana kan man även känna igen på att foten är ihålig. 
 
 
Egentligen fattar jag inte varför jag tycker det är så roligt att plocka svamp, jag är nämligen inte så förtjust i att äta svamp. Jag tycker det är gott med en liten smak av svamp i till exempel grytor och köttfärssås men den får absolut inte ta överhand. Min man däremot älskar svamp så jag brukar säga att jag plockar åt honom för för att leta och plocka svamp är så roligt och lite spännande. 
 
 
Jag kan inte sluta förundras över naturen i skogen. Färgerna, variationen, texturen, ljuset..... skogen har ett skönt lugn i sig som smittar av sig på mig. Jag tappar alltid tidsuppfattning och kan gå och gå hur länge som helst utan att tröttna, så härligt. 
 
Trattkantareller,
 
Oj oj oj den där lagnings- och fixhögen bara växer och växer. Det gäller ju bara att ta sig tid att sätta sig ner och beta av. Vissa saker går faktiskt ganska snabbt att fixa till och när jag väl sätter igång tycker jag det är riktigt roligt att få fundera ut hur man ska fix på bästa sätt. Sen är tillfredsställningen så stor när jag tar tillvara på det vi redan har. 
 
 
Denna gången tog jag tag i två av våra tygkassars handtag. Jag valde att prioritera min bok- och lunchlådekasse och sonens regnklädeskasse som egentligen inte legat i den fysiska högen utan bara i den mentala högen. Jag tog helt enkelt tag i det som verkligen behövdes fixas då dessa två tygkassar används varje vardag. 
 
 
Min bok- och lunchlådekasses handtag hade börjat dela på sig. Sömmarna har lådsnat så att tyget delar på sig och tyget börjar bli ganska nött. Jag valde att göra en snabb lagning genom att sy dit denna sömmen som håller ihop tyget igen. 
 
 
Sonens regnklädeskasses handtag var verkligen slitna. Linnetyget som de var gjorda av har inte hållt alls bra utan varje morgon de sista veckorna har jag bara hoppats att de inte skulle gå sönder under bussfärden till dagmamman. 
Jag klippte helt enkelt bort dessa linnehandtag och ersatte dem med nya av jeans tyg. Dessutom gjorde jag dem längre så att kassen lätt kan bäras på axeln. 
 
 
Jag vek tyget dubbelt, räta mot räta och sydde en raksöm i kanten så att det blev en tub. Tuben hade jag tänkt att vränga till rätsida...
 
 
...men tyget var för stelt för de mått på tyget som jag hade valt, så det var bara att sprätta och göra om. 
 
 
Jag vek och nålade istället tyget avigsida mot avigsida och vek in en liten kant på båda sidorna för att få bort de klippta kanterna. 
 
 
Sen var det bara att tuta och köra med raksömmen på båda sidorna av handtagen för att de ska hålla formen och för att få de invikta kanterna att sitta fast. 
 
 
För att inte ändarna ska repa upp sig sydde jag några sicksack-sömmar. Handtagen sydde jag fast från insidan i en fyrkant med ett kryss i. Stabilt men även snyggt.  
 
 
Två kvällar efter middagen och innan sonen läggdags tog det att göra dessa tygkassar snygga och hela igen. 
 
 
 
Det är skönt att inte längre behöva vara orolig att kassen kan gå sönder under färden. 
 
 
Att det finns giftig och farliga ämnen i vår vardag är ingen nyhet, men mer exakt vilka kemikalier och i vilka produkter är svårt att veta. Jag försöker köpa allt ekologiskt för att på så sätt minimera gifterna vi får i oss. När man köper ekologiskt vet man i varje fall att inga kemiska ämnen har använts i odlingen. Men vilka kemikalier som används i produktionen av varor och i transporten vet vi igentligen inte så mycket om. 
Nu har regeringen avsatt 20 miljoner kronor under 4 år till kartläggningen av giftiga ämnen i vår vardag. Kemikalieinspektionen kommer bland annat allt undersöka giftiga och hormonstörande ämnena i gummi, silikon och papper. Ett av deras mest prioriterade område är intimprodukter som tamponger, bindor och menakoppar. 
 
Att börja undersökningen med det som är närmast kroppen och med produkter vi använder varje dag tycker jag de gör helt rätt i. När någon frågar mig var man ska börja sin giftfriare vardag säger jag alltid att prioritera det vi har närmast kroppen och den maten vi handlar ofta som till exempel mjölk och kaffe. 
 
Nu hoppas jag innerligt att vår vardaglig produkter ute i handeln inte innehåller giftiga och hormonstörande ämnen. Jag hoppas även att kemikalieinspektionens undersökning kommer uppmana producenter att vara mer uppmärksam och restriktiv i produktionen av varor. 
Det kommer bli spännande att följa kemikalieinspektionens resultat. 
 
 
 
Sonen ville ju självklart vara med när jag ställde upp och fotade så det gäller att vara snabb på avtryckaren och inte fixa och tänka för länge. 
Farliga kemikalier i vår vardag, Giftfri vardag, Kemikalieinspektionen,

Liknande inlägg