Igår eftermiddag unnade jag mig att gå på ett yogapass. Har inte yogat regelbundet på ett halvår så jag räknar med härlig träningsvärk.
 
 
I entrén möttes jag av denna skylt: var dig själv, det finns redan så många andra! Hur härligt är inte det.
Att stå där på min matta var verkligen härligt, trots svags muskler. Det var så skönt att göra något för bara mig själv. Att bara vara i nuet Och inte tänka på något annat än yogan. 
Allt avslutades liggande på rygg i död mans ställning med hgöra hand på magen och vänstra på hjärtat. Sen sa yogainstruktören: "önska er nu något för 2017". Det som först ploppade upp hos mig var glädje! 
 
 
Efter detta passet vet jag nu mina största svagheter som jag måste se till att jobba på, mage och korsryggen. Jag var sjukt svag i jämförelse till innan sommaren. eftersom jag när sonen ganska mycket trodde jag att en del styra skulle vara kvar men, så var verkligen inte fallet. Det är bara att jobba vidare. Fast som det står på mitt linne var jag ju bara där gör vilan och den var sjukt skön. 
 
Tänk att om bara några dagar är det ett nytt år, 2017. 
 
Hur har det gått med nyårslöftena eller snarare mina miljömål jag lade förra nyåret.
Detta var mina mål/löften 2016:
  1. Minska vårt matsvinn, hitta maträtter för rester.
  2. Börja laga mer vegetarisk mat, helst minst en gång i veckan. 
  3. Gå med i Naturskyddsföreningen. 
  4. Skaffa kompost. 
  5. Äta mer efter säsong. 
Att minska matsvinnet har jag inte riktigt lyckats med utan måste fortsätta kämpa på. 
Att laga mer vegetariskt gick jättebra när jag var föräldraledig men, nu när min man gick hem blev det inte lika ofta. Men jag är ändå väldigt nöjd. Jag är inte alls lika rädd längre att testa nya vegetarisk mat. Jag kommer fortsätta att laga ännu mer vegetariskt, två middagar i veckan borde ju inte vara så svårt. 
 
Att gå med i Naturskyddsföreningen verkar ha varit bland det svåraste för det dröjde till 23/12 innan jag anmälde hela familjen och beralade medlemsskap för ett helt år. 
 
 
Skaffa kompost, jag säger inget mer för det finns inget mer att berätta. Trots detta får ni inte tror att vi inte komposterar, det gör vi med glädje. Vi har bara ingen egen kompost utan låter kommunen göra det istället. 
 
                                    Bild lånad från "Bokus"
 
Att äta efter säsong är svårast på vintern. Rovor är inte så roligt i längden. Jag lånade en bok "Säsongens mat, sund, äkta och närodlad" av Ewa Skiöldebrand. Hon staplar inte bara upp svensk matvaror utan även vilka matvaror som är säsong i sydeuropa. Detta ger fler matvaror att välja bland och laga mat på. Det är också skönt att inte vara allt för strikt i början. Det är inte så roligt att bara äta potatis , morötter och kålrötter hela vintern. Efter ett tag kan man förändra och bli mer strikt till närodlad säsongsmat. 
 
Nu är frågan vilka nyårslöften/miljömål jag ska ha nästa år. Jag kommer absolut att försöka laga mer vegetariskt och kämpa ännu mer med att äta efter säsong. Vi får se vad jag hittar på!
 
 
 
Oj oj oj vad julafton gick fort och vad trött jag var redan innan klockan nio. All denna spänning och lite stress att maten skulle vara klar till klockan ett. Jag är särskilt nöjd med att vi fick i sonen mat vid rätt tidpunkter och lagom mycket. Han har lekt och busat hela dagen, helt nöjd och glad. 
 
 
Årets juldukning blev enkel med lite pysslande. Jag tycker alltid att det känns lite festligare om det är bordsplacering, så jag tog vita etiketter och knöt fast på servetten. Själva namnskrivandet och placeringen fick min mans äldsta brorsdotter göra medan vi fixade maten.  
 
 
Servetterna veckade jag som en slags roset. Jag vecklade ut servetten och vek den till en trekant,  sen veckade jag ut till spetsen. För att den skulle hålla sig i formen knöt jag ett röd/vitt-randigt snöre runt. I snöret snöts även etiketten fast. 
 
 
På större tillställningar har folk en tendens att glömma bort vilket glas som är vems och då kan man ta etiketten med sitt namn och snöret och knyta runt foten på sitt glas. Att knyta loss etikett och snöre gör det också enklare att använda servetten. 
 
 
i år var det ett riktigt fruktår och vi fick mycket äpplen på våra träd. Dessa "Ingrid-Marie äpplena är vinteräpplen och med det menas att de går att lagra i till exempel en matkällare båda fram till jul och kanske längre. Så vad gör man med äpplena när man tröttnat på att äta dem och baka med dem? Jo man gör dekorationer, sätta dem på dörrkransen eller i julgrupper på entrétrappan eller varför inte bordsdekoration. 
När vår son såg dessa ljus och sa direkt "äppel ljus". Självklart är det äppelljus! 
De är riktigt enkla att göra. Du tar bara verktyget urkärnaren och gör ett lagom djupt hål med. De flesta kunde jag bara dra i kvisten och jag fick upp hålet. Annars är det bara att peta lite med en liten mattkniv. Jag använde mig av långa julgranaljus som var närmast i tjocklek till hålet urkärnaren gjorde. För att de inte skulle vingla allt för mycket tryckte jag i två kvävkformar tillsammans med ljuset i hålet. formatna blir blöta efter ett tag men funkar fint ändå. Står inte ljuset stadigt skär en plan yta under äpplet. 
För att inte äpplet skulle göra fläckar på duken ställde jag dem på små fat som jag dekorerade med gröna kvistar. 
 
 
Det blev inget överdådigt godisbord, det blev ett alldeles lagom. min mans svägerska hade bakat två sorters knäck, underbart god kola och min mans favoriter rockyroad. De traditionsenliga skumtomtarna fanns så klart på plats och min fuskfudge.
 
 
Tack min mana familj för en god och mysig julafton hemma hos oss!
 
DIY äppelljus, Juldukning,

Liknande inlägg